UNGKARLSPAPPAN Sverige 1935 Regi: Gustaf Molander Medverkande: Olof Winnerstrand, Birgit Tengroth, Allan Bohlin
Betyg: 3 av 5
Den gamle greven på Ekenäs, Kristian Örnklo, berättar för sin doktor om sina barn, utspridda över världen. "Under min tid som militärattaché ute i världen hände det ju ett och annat". Greven har aldrig mött dem utan bara skickat pengar till deras mödrar. Doktorn förebrår greven för att han inte låtit sina barn se Ekenäs och skrämmer honom med att den dag han dör kommer hans barn, som aldrig sett Ekenäs, låta sälja godset. Det hotet tar skruv: 'Sälja Ekenäs? Varför det?'. Efter en stunds funderande: 'Barn kan man lära sig en hel del av!"
Doktorns son John skickas ut i världen för att kalla hem de nu vuxna barnen. Ett barn finns i Spanien, ett i Danmark och ett i Norge. Spanien skildras lika schablonartat som man kan vänta sig: Enrico domineras av sin dominanta mor som kräver att han snart kommer tillbaka så att han kan bli tjurfäktare. Utanför konsulatet står en spanjor i sombrero och spelar gitarr. Jurgen Schildt menar i sin bok om den svenska 30-talsfilmen att när det gäller utlänningar så växer främlingsskapet med avståndet. Danskar och norrmän behandlas i stort sett rättvist men övriga nationaliteter enligt de folkliga fördomarna: finnar slåss med kniv, tyskar är ordningssamma, fransmän sitter på kafé med en basker på huvudet och så vidare. Enrico är filmens pajasfigur, likt en papegoja får han lära sig 'Hej på dig, gamle galosch' som han kan utbrista närhelst man vill få publiken att skratta. Han är en utlänning och i Sverige på 1930-talet betyder det att man kommer från en annan planet.
Olof Winnerstrand som den gamle greven kan sätta in ett ögonglas och knipa ihop med ögat som ingen annan. Han var specialist på barskt grymtande herrar i överklassen med glimten i ögat. Visserligen fick han spela samma roller under sin filmkarriär, tjugo år senare, i Bergmans 'En lektion i kärlek' spelar han samma gamla barskt grymtande herre. Men vad gör det, när dessa gamla uvar alltid är så charmerande?
Filmens manus är kanske inte lika lysande. John har visserligen lite problem med att kalla hem barnen, men efter deras ankomst till Ekenäs verkar Molander ha fått skrivkramp. Det händer inte mycket. Ungdomarnas alla glada påhitt kontrasteras mot grevens butterhet mot att hans barn vänder upp och ned på allt - samtidigt som han uppenbarligen lever upp igen och filosoferar över hur nyttigt det är med att omge sig med unga människor.
Mattias Thuresson mattias.thuresson@mbox300.swipnet.se 971022
The review above was posted to the
rec.arts.movies.reviews newsgroup (de.rec.film.kritiken for German reviews).
The Internet Movie Database accepts no responsibility for the contents of the
review and has no editorial control. Unless stated otherwise, the copyright
belongs to the author.
Please direct comments/criticisms of the review to relevant newsgroups.
Broken URLs inthe reviews are the responsibility of the author.
The formatting of the review is likely to differ from the original due
to ASCII to HTML conversion.
Related links: index of all rec.arts.movies.reviews reviews